Bakgrund
Ett företag i byggbranschen anordnade en konferensresa till New York. Resan pågick från fredag till måndag och var obligatorisk för alla anställda. De vardagar som resan varade tog dock de anställda semester. Ett program för konferensen var upprättat och av programmet framgick såväl konferensarbete som rekreation. Enligt programmet utfördes även konferensarbete på flygplatsen. Företaget valde att lägga konferensen i New York för att staden har bra konferensmöjligheter samt att staden är intressant ur ett byggnadsperspektiv. Syftet med konferensen var att skapa en bättre teamkänsla inom företaget och valet av stad gav också möjlighet till andra aktiviteter som kan ge en god stämning inom företaget.
Granskning av Skatteverket
Vid en granskning av Skatteverket kring omständigheterna av konferensresan konstaterades att den effektiva arbetstiden under konferensresan inte varit tillräcklig. Som tumregel bör den effektiva konferenstiden uppgå till minst sex timmar per dag eller 30 timmar under en vecka. Inslaget av nöje och rekreation under konferensresan bedömdes också ha varit för stort. Viss tid kan ägnas åt rekreation och nöjen under en konferensresa, men denna tid får inte överstiga vad som kan anses vara normalt. Skatteverket beslöt därför att företagets anställda skulle förmånsbeskattas för kostnaden på resan och att arbetsgivaravgifter skulle redovisas av arbetsgivaren. Dessutom skulle även ett skattetillägg påföras på grund av att oriktiga uppgifter lämnats till Skatteverket. Att resan enligt uppgift var obligatorisk för de anställda påverkade inte Skatteverkets beslut.
Halva kostnaden förmån enligt förvaltningsrätten
Företaget överklagade Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten konstaterar i likhet med Skatteverket att konferensresan innehöll stora delar nöje och rekreation men fann dock att resan till viss del innehöll tid för arbete som var till nytta för företaget. Därför anser de att förmånsvärdet skulle sättas ner till hälften, alltså halva kostnaden för resan. Förvaltningsrätten ansåg dock likt Skatteverket att skattetillägg skulle påföras på grund av att det saknades uppgifter om förmånen i inkomstdeklarationen och inga arbetsgivaravgifter på förmånen redovisats till Skatteverket.
Kammarrätten fastställde Skatteverkets beslut
Kammarrätten konstaterar att visst arbete utförts under resan men att nyttan varit ringa. Att arbetstagarna tagit ut semester förstärker uppfattningen att nöjesinslagen varit dominerande. Kammarrätten ändrade förvaltningsrättens dom och fastställde Skatteverkets beslut avseende förmån av konferensresan men beslutade att skattetillägget skulle sättas ner till hälften. Kammarrätten ansåg att företaget skulle ha redovisat arbetsgivaravgifter på de anställdas förmån och de anställda skulle ha lämnat upplysningar om resan i inkomstdeklarationen så att Skatteverket kunnat göra en bedömning av frågan om eventuell förmånsbeskattning. Med hänsyn till den långa handläggningstiden beslutade dock kammarrätten att sätta ner skattetillägget till hälften för de anställda och för företaget.
Kammarrätten i Sundsvall 1948-21