Meny
Ett bolag erbjöd förmånscyklar via bruttolöneavdrag till sina anställda. När HFD prövade frågan ansåg samtliga ledamöter att ett bruttolöneavdrag är en momspliktig ersättning.
Under 2023 presenterade Skatteverket ett ställningstagande som antydde att en arbetsgivares tillhandahållanden kan komma att bli föremål för moms. Detta kan tillämpas på många typer av varor eller tjänster – men kanske främst förmånscyklar – något som blivit alltmer populärt på sistone, troligen på grund av den delvisa skattefriheten som gäller sedan 1 januari 2022.
Bilförmån och förmåner som är gratis omfattas inte av ställningstagandet, dvs när de anställda inte på något sätt betalar för förmånen.
Enligt Skatteverket ska omsättningen ske med sådan kontinuitet och frekvens att den i sig skulle kunna utgöra en momspliktig verksamhet.
För att det ska ses som ett momspliktigt tillhandahållande måste den anställde utge ersättning (betala) för förmånen. Vad innebär då att man betalar för förmånen? Jo, det kan vara att
Ett bolag erbjöd sina anställda cyklar med villkoret att de anställda skulle betala förmånen med bruttolöneavdrag för att kostnadsneutralisera för bolaget. Avdraget beräknades till kostnaden för att tillhandahålla förmånen minus de sociala avgifter som de annars skulle ha betalat.
Bolaget hänvisade till tidigare rättspraxis (bland annat RÅ 1999 ref 37 och RÅ 1999 not 176) där arbetsgivaren har gjort löneavdrag för anställdas användning av privata datorer. Dessa transaktioner ansågs inte vara momspliktiga tillhandahållanden.
Mot bakgrund av detta, och att momslagen inte förändrats i detta avseende sedan domarna, anser Bolaget att deras förmånscyklar inte bör vara föremål för moms.
Frågan hamnade först hos Skatterättsnämnden (SRN) som konstaterade att det måste finnas en motprestation för att det ska föreligga en momspliktig transaktion. Av svensk praxis kan utläsas att tillhandahållanden av privata varor som hemdatorer inte utgör en momspliktig omsättning trots att de anställda betalar för förmånen. Detta eftersom de ansetts vara en del av avlöningsförmånerna eller att anskaffningarna inte varit avsedda att användas i bolagets verksamhet.
Av EU-domstolen framgår dock att en arbetsgivare kan anses agera i egenskap av beskattningsbar person – även i de fall när de tillhandahåller varor eller tjänster till anställda (Astra Zeneca UK, C-40/09, Finanzamt Saarbrücken, C-288/19, mfl.)
Det faktum att det är en arbetsgivare som utger förmånen till sina anställda kunde därmed inte utgöra ett hinder mot momsplikt enligt SRN. De ansåg att det finns ett direkt samband mellan Bolagets tillhandahållande av förmånscyklar och den motprestation som de anställda står för genom att avstå en del av bruttolönen. Att det är bruttolönen och inte nettolönen som reduceras spelar heller ingen roll.
Förmånscyklarna ansågs därmed utgöra ett momspliktigt tillhandahållande till de anställda.
Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolens fick i uppgift att avgöra var om det är ett momspliktigt tillhandahållande av en tjänst mot ersättning när ett bruttolöneavdrag görs. HFD valde, likt SRN, att se till EU-domstolens mål Astra Zeneca UK, C-40/09.
I Astra Zeneca-målet gjordes ett nettolöneavdrag på de anställda som motsvarade en del av lönen. EU-domstolen uttalade dock även att ersättning utgörs av det subjektiva värdet (alltså det värde som erhållits), och som kan mätas i pengar.
I bolagets fall görs ett bruttolöneavdrag, vilket är betalning för förmånen. Eftersom det är fråga om ett specifikt, mätbart avdrag och då prestationerna är beroende av varandra anses avdraget vara en momspliktig ersättning mot en tjänst, enligt HFD.
Att avdraget görs på bruttolönen hade därmed ingen betydelse vid bedömningen av momsplikten och HFD fastställde därmed Skatterättsnämndens besked.
Högsta förvaltningsdomstolen 7885-23 (HFD 2024 ref. 33)